Att träffa sin idol är bara sånt man drömmer om...eller?
Jag har alltid varit en sådan som drömmer väldigt mycket och en dröm (som jag säkert delar med många) har alltid att få vara att träffa någon musikartist av alla dem jag gillar, och i sommar gick den drömmen i uppfyllelse!
Egentligen började allt redan i Januari, som ni kan läsa i min blogg var jag i Egypten då, och när vi har landat på Landvetter tar min bror upp sin mobil och loggar in på facebook för att kolla vad som hänt under veckan vi var borta. "Frida, har du sett det här...?" Säger han efter en stund. "Nej", svarar jag och tar emot hans mobil, han hade en mobil med väldigt liten skärm, så därför får jag titta en stund innan jag ser vad det står (och titta lite till innan jag fattar att det som står faktiskt är sant) i min logg har min kusin skrivit: "FRIDAAAAAA!!!!! Nu kommer dom till Sverige, på GF!!!!!!! JAAAAAAAA!! :D Switchfoot! ♥ helt otroligt!" (Switchfoot är mitt absoluta favoritband) när jag tagit in detta blir jag så hyper att jag skriker (rakt ut över hela flygplatsen) "MAMMAAAA, SWITCHFOOT KOMMER TILL GF!" Jag var så hyper att jag inte ens tyckte att det var pinsamt.
Nästa del utspelar sig 15e juni i mitt vardagsrum, då har jag tänkt till och från på det faktum att mitt favoritband faktiskt ska komma till Sverige och att jag ska få se dem live, det är min studentdag och jag sitter och öppnar pressenter. Bland alla pressenter ligger ett platt vitt kuvert, stort som ett a4 papper, jag tar upp och öppnar det. I kuvertet ligger ett papper med en bild på Switchfoot och lite text under, jag börjar läsa. "Nu har du chansen att få träffa oss backstage..." mer hinner jag inte läsa förrän jag börjar skrika. "VAAAD?!" Frågar min kusin som sitter bredvid och tittar på pappret, sedan skriker vi båda två :P jag gick som på moln hela tiden efter detta, men hann nog aldrig fatta att det faktiskt skulle hända förrän det hände. Det var den 7e juli (samma dag som spelningen) och jag hade fortfarande inte fått veta hur träffen skulle gå till eller ens knappt om det skulle bli någon. Men tillslut får jag veta att jag ska få sitta med på deras presskonferens och att de sedan ska signera skivor åt mig. Så jag och min kusin (som var med som "ledsagare") blir visade in i rummet där presskonferensen ska hålla till och får sätta oss LÄNGST FRAM (vi bad inte om det själva.) Där följer sedan några nervösa minuter i väntan på bandet (vi kände oss dessutom väldigt bortkomna bland alla journalister) när de sedan väl kommer tror jag världen stannar för ett ögonblick, och när de börjar prata känns det konstigt att höra rösterna som jag hört så många gånger på skivor, i intervjuer osv. prata i verkligheten. När presskonferensen sedan är slut får jag prata lite med deras manager (som förövrigt var väldigt trevligt) som ser till att ALLA i bandet kommer fram och pratar med mig och min kusin medan de signerar våra skivor, och så fick vi ta kort med sångaren.
Konserten var FANTASTISK! (Och jag var inte ensam om att tycka det http://hallandsposten.se/nojekultur/recensioner/konsertrecensioner/1.1690890-broderna-foreman-golvade-publiken ) Men det coolaste var ändå efter konserten när alla andra kunde få sina skivor signerade och jag ställde mig i kö för att få min tröja signerad, då när jag kom fram till dem KÄNDE DE IGEN MIG! Tyckte det var fett coolt!
Switchfoot är fortfarande och kommer alltid att förbli mitt favoritband! Ärligare människor får man leta efter!
Nu har ni fått läsa om en av de häftigaste saker jag har upplevt. Som min kusin sa: "Alltså, det här är typ det största som någonsin kommer hända mig...kanske med undantag från min bröllopsdag, men det vet jag ju inte än..."
Nu ska jag gå och äta och förbereda mig för gospelkonserten som jag ska vara med på ikväll
Ta hand om er!