Hej, nu var det ett tag sen sist ... men jag varnade er för det i mitt senaste inägg :)

 

I helgen var jag ute på äventyr och fick erfara (för ungefär 1000:e gången i mitt liv) att kanter är typ det farligaste som finns. Det spelar ingen roll hur höga eller låga de är, eftersom jag inte har så bra avståndsbedömning och djupseende så kan de ändå förvandlas till en dödsfälla för mig haha. Hos min kompis som jag hälsade på fanns just en sådan dödsfällekant (jag vet att det inte är ett riktigt ord haha), som dessutom hade samma färg som golvet under vilket innebär att det inte finns några kontraster och då blir ksnten omöjlig att se. Men eftersom mina kompisar var vänliga nog att tala om för mig var kanten var så gick det bra för mig (den gången...)

När jag hoppar på bussen för att åka hem senare på kvällen ser jag att den ser ungefär likadan ut som bussen jag brukar åka för att ta mig från byn där jag bor till närmaste stad. Jag vet att man måste kliva upp på en kant innan man kan sätta sig på sätet ... bara det att kanten är högre än vad jag tror så jag snabblar och eftersom jag är helt oförberedd så ramlar jag och landar på knäna, men van som jag är så reser jag mig upp, sätter mig på sätet och vinkar till mina kompisar genom fönstret :)

Mitt värsta fall någonsin (vad jag kan minnas i alla fall) som var orsakat av en kant hände dock inte i helgen. Det hände för några månader sedan på ett kafé inne i stan. Jag har varit på just det här kaféet x antal gånger och jag vet mycket väl att för att komma från disken till bordet där jag och min kompis alltid sitter så måste man ta ett kliv uppför ... just precis, en kant. Men just den här dagen, när vårt fika är slut och jag bara ska gå på toa, så har min hjärna tydligen förträngt den där lilla förrädiska kanten, så utan att se mig för tar jag ett steg rakt ut i tomma luften och ramlar pladask ner på golvet. Jag minns inte om jag skrattade åt det då, men nu gör jag det i alla fall. För eftersom jag med all säkerhet kommer att snubbla på ett oräknerligt antal kanter genom resten av mitt liv så är det lika bra att acceptera det och skratta åt eländet :)

 

På tal om något helt annat så har jag tänkt tänkt att ha en liten frågestund i mitt nästa inlägg. Så om du har någon fråga om min synskada (eller synskador i allmänhet) så tveka inte utan ställ dem! Så sammanställer jag frågor och svar till ett inlägg och publicerar det om 1-2 veckor (beroende på hur snabba ni är på att ställa frågor :) ) Så fundera nu ut riktigt bra frågor och skriv dem här i kommentarsfältet eller till mig på facebook, så hörs vi snart igen :)

 

Sköt om er tills dess!