Hej! Som jag berättat tidigare så går jag en preparandkurs för synskadade det här läsåret. Där trivs jag hur bra som helst (just nu längtar jag bara efter morgondagen då jag får åka tillbaka igen, men säg inget om det till min mamma :P) och jag är omgiven av hur trevliga människor som helst, och jag tror att det här året kommer att ge mig många nytiga erfarenheter :) faktum är att jag har redan fått nya erfarenheter och i det här inlägget tänkte jag dela med mig av en grej jag tänkte på i veckan. 

 Vi är fem stycken i min klass, och en av mina klasskompisar är helt blind, och ofta när jag är med honom inser jag hur många småsaker jag registrerar med min syn utan att ens tänka på det. Som t.ex. om jag sitter och pratar med någon i matsalen och den reser sig upp för att gå och hämta något så ser jag ju det och tänker inte så mycket på det utan fortsätter bara prata när personen kommer tillbaka. Men om jag sitter och pratar med min klasskompis och bara går iväg. Hur ska han då veta att jag inte längre sitter på min plats om jag inte säger något? Eller om någon annan går förbi vårt bord, stannar till och pratar lite och sedan går vidare utan att säga det, då är det ju jättelätt att man om man är blind fortfarande tror att personen fortfarande står kvar och därför fortsätter prata med en person som helt plötsligt befinner sig på andra sidan rummet. En annan grej är något vi gör ungefär 100 gånger om dagen är att nicka eller skaka på huvudet. Jag ser inte alltid när någon gör det, beror på hr nära personen sitter, men ofta ser jag det och framförallt gör jag det ofta själv eftersom jag vet att personen som jag pratar med ser det, men nu har jag lärt mig att ibland måste man säga ja eller nej istället. 

Så många små saker som man själv tar så för givet, men som inte är alls självklart för andra! Det är nyttigt att behöva tänka om ibland...