Ibland när jag blir trött i mina ögon "kopplar jag bort" min syn och låter mina andra sinnen utforska min omgivning, detta gör jag även ibland när någon ledsagar mig, för då behöver jag ju inte ha lika stor koll på vart jag går eftersom någon annan har det åt mig.
Så hur funkar det?
Jag tror att det är ganska nära sanningen att säga att jag stirrar rakt ut i ingenting. Så om du ser mig någonstans och jag ser väldigt frånvarande ut så är det för att jag vilar min syn.
Varför inte bara blunda?
Igår när jag satt på busstationen och vilade min syn så funderade jag faktiskt på det. Varför sitter jag här och stirrar så att folk tycker att jag är konstig? Det ser ju bättre ut att bara blunda. Jag har ingen som helst fakta bakom mitt svar på den frågan, det är bara min egen lilla teori. Jag tror att anledningen till att jag inte blundar är för att om jag "stirrar" rakt ut i luften så ser jag ändå lite och kan snabbt "koppla på" synen igen om jag behöver kolla något. Skulle jag blunda så skulle jag stänga ute möjligheten att se helt och hållet, och därmed skulle jag bli mer "sårbar." Som sagt, det här är bara en teori och jag vet inte ens om du förstår vad jag menar :P men i så fall får du fråga"