Japp, som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag tillbringat helgen i Västerås på teaterfestival och det var FANTASTISKT! 
 Jag tror att jag även skrev i förra inlägget att jag inte hade med mig någon ledsagare. Så hur gick det då? Det gick toppenbra! Vad ska man egentligen ha en ledsagare till när man har så underbara och hjälpsamma vänner som jag? svar: INGENTING! Så vad var det de hjälpte mig med? tja, de bar mina väskor uppför trappan till rummet där vi skulle bo. De hjälpte mig att packa upp soväck och liggunderlag (jag fattade inte hur spännerna funkade xD.) De följde med mig dit jag inte hittade. De hjälpte mig att byta kostym under föreställningen, trots att de själva hade lika brottom, samt sminka och locka håret på mig innan:) (har säkert glömt ngt som de gjorde...)men det som betydde mest för mig var att varje dag när vi gick från huset där vi bodde till huset där teatrarna spelades (det tog ca 25 min att gå) så gick de alltid i min takt och frågade alltid om de gick för fort, och vissa dagar kom de till och med försent för att de lät mig gå i min egen takt. Om inte det är äckta vänskap så vet jag inte vad som är det! Tack så jättemycket för det!!!!!!<3

Idag frågade min klasskompis (som sett jättesuddiga bilder som min mamma och pappa hade fixat för att mina klasskompisar skulle få ett litet humm om min synskada) hur i hela världen jag kan hänga med i alla koreografier vi gör på teatern? Mitt svar på det (till alla er andra som kanske undrar) är att jag har absolut ingen aning! Det är ett stort mirakel även för mig!

Ska se om jag kanske kan ordna nya suddiga bilder och lägga upp åt er så ni får se:)

Men tills vi hörs igen...Kram på er!

Och till alla er som var med i Västerås, tack för en underbar helg! Kan inte sätta ord på vad ni betyder för mig!