//KATEGORIER// tvaplastfickortillogon -

Italien del 1

Publicerad 2011-07-26 19:13:40 i Allmänt,

I förrgår kom jag - extremt utmatad - hem från en helt sjukt underbar vecka i Italien! Så nu tänkte jag berätta lite om vad som hände där :)

Dag 1
Var i lördags då jag åkte upp till Stockholm för att träffa de andra deltagarna från Sverige :) Alla gjorde ett jättebra första intryck och det förstärktes ju längre veckan gick:) vi gjorde egentligen inte mycket den dagen, satt mest och pratade och sen gick vi ut och åt på kvällen :) (svensk pizza är förövrigt way much better than Italiensk!:O)

Dag 2
Hände det inte mycket mer än att vi reste hela dagen! Och då menar jag verkligen hela dagen! Har för mig att vi åkte från boendet i Stockholm vid 09.30 och var framme i Florens vid ca 17.00(?) där blev vi överösta med mat (först pasta med tomater och ost, sedan pomes frites och sist så många pizzor du ville) medan vi väntade på fler deltagare så att vi kunde sammåka till boendet i Ferrara. Tror att vi åkte från Florens typ 19.00 och var framme i Ferrara vid niotiden. Så ja, en lång resdag...

Dag 3
Gick vi upp kl 07.00 för att göra oss i ordning, äta frukost och åka till stället där vi skulle ha våra workshops, men innan vi kunde ha workshops skulle vi ha ett onödigt långt informationsmöte (det bestod i att olika personer gav samma information i typ en halvtimme innan de kom till de vettiga sakerna, eller ja, jag vet inte om de vettiga sakerna var så vettiga, för jag kommer inte ens ihåg vad de babblade om xD) eller jo, en sak minns jag, de lovade på hedersord att lägret skulle vara alkoholfritt...det bröts redan första kvällen....
 Sen i alla fall, efter en lunch som varade mellan 12.00-15.00 (de lovade att korta ner den, det gjorde de inte på hela veckan...) var det dags för workshops, och jag fick en jättetråkig som jag inte fattade någonting av xD eller egentligen var inte själva workshopen så tråkig, men jag fattade som sagt ingenting, så jag kommer aldrig ha någon nytta av den :P nu låter det som om jag klagar på allt (eller vad säger du Alex?:P) men det var mycket som var bra också, maten till exempel (om man inte var vegetarian då ... vilket en kompis till mig var, vi tyckte jättesynd om henne, men jag återkommer till det.)
 På kvällen gick vi och tittade på ett slott i Ferrara, det var riktigt häftigt faktiskt och dagens bästa den dagen var när guiden sa till de blinda: ”if you want, you can taste the cannon.” (han skulle säga touch) hahaha det hade vi roligt åt hela veckan sen :P

Dag 4
På förmiddagspasset den här dagen hade jag en workshop som hette Feeling good, och det var nog min favorit på hela veckan. Vill ni veta varför? Det var för att man faktiskt var tillåten att sova på den, och dessutom fick man massage J kan det bli bättre? Tveksamt. Jag somnade faktiskt två gånger och blev rätt sur när läraren sa att det var paus (första gången) och slut på workshopen (andra gången) xD. Som jag sa innan så hade de lovat att korta ner lunchen, men precis som alkoholfritt-läger löftet, så höll de inte var de lovat, så efter en lunch på 3 h var det dags för nästa pass med workshops. Denna gången hade jag ”hur man skriver CV” (tror jag i alla fall:P kommer inte ihåg exakt i vilken ordning jag hade allt :P) där diskuterade vi i alla fall om och hur man ska skriva att man är synskadad i sitt CV/personliga brev, det var väldigt intressant och ag hoppas att jag får nytta av det någon gång i framtiden :P.

 På kvällen kunde man bl.a. gå och köpa glass om man ville, men jag valde att stanna hemma, vilket jag är väldigt glad över eftersom regnet började ösa ner efter en stund xD senare på kvällen hamnade jag med några nördiga killar som diskuterade både datorer och musik (musik var bättre för då kunde jag i alla fall hänga med lite :P) och en av dem (han hade perfekt gehör) talade om för oss att frysen pep i ett ciss i kombination med ett fiss (eller om det nu var tvärtom) hur som helst, ganska coolt! Senare började dessa killar dra massa lama skämt, det var så kul att jag blev sittande där ett tag (gick och la mig vid två^^)

Fortsättningen av veckan kommer snart…

Föl

Publicerad 2011-07-15 15:10:41 i Allmänt,

klockan 00.40 inatt vaknar jag av att pappas mobil ringer, jag blir klarvaken på en gång och fattar att vårt efterlängtade föl har kommit (vi hade föraningar om det redan på dagen) så jag hoppar upp ur sängen, slänger på mig joggingbyxor och strumpor och springer ut i bilen tillsammans med pappa och lillebror. Och när vi kommer upp ser jag en liten knöl som blir slickad av sin mamma :) eller egentligen såg jag den inte, jag kunde bara urskilja något som mest liknade en knöl i mörkret, men jag ska snart dra med mig mamma upp så att jag får se honom i dagsljus innan jag åker till Italien :) shit imorgon sticker jag :O eller...egentligen sticker jag på söndag, men imorgon ska jag sitta 4 h på buss upp till stockholm (och sova där en natt innan det bär av mot Italien) så smsa mig gärna för jag lär få en rätt tråkig bussresa xD

Spänningen stiger...

Fullt ös, medvetslös!

Publicerad 2011-07-13 15:29:05 i Allmänt,

De tre orden tycker jag är en väldigt bra beskrivning på hur förra veckan såg ut för mig.
Som sagt så var jag på semester förra veckan, eller "semester" kanske är kanske inte rätt ord att använda här. I alla fall inte om man anser att semester innebär att sola, bada och ta det lugnt, för det blev inte så mycket sånt för mig på min semester i år. Vi (jag och familjen) var nämnligen på ca 10 konserter på fyra dagar :D vi rivstartade med TOTO i Göteborg på onsdagen, och sedan var det GF (Gullbrannafestivalen) som gällde resten av veckan :). Det var hur kul som helst! Och till er som har någon bekant som är synskadad/blind och vill ta med den på något kul, fråga om han/hon vill gå på konsert vettja! Enligt vad jag tycker så är det en av de mest ultimata grejerna att göra om man är synskadad, jag menar, hur många finns det som inte gillar att lyssna på musik? (har inga siffror, men jag tror inte procenten är så stor) Dessutom får man (vad jag tror) faktiskt ut nästan hela upplevelsen av konserten utan att se, visst man missar sånt som danser och ansiktsuttryck och så vidare, men känsla kan man höra i musiken ändå, och dessutom tror jag inte att det finns någon som är på en konsert bara för att titta. Vad är meningen med en konsert då? Så dagens visdomsord från mig till er: GÅ PÅ KONSERTER!

---

Jag drar till Italien nästa vecka på ett läger för synskadade (shit, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös!) Det blir nog superkul! (hoppas jag på i alla fall^^) har idag läst igenom och valt vilka workshops jag vill ha, där fanns allt från olika dataworkshops till musik och dans, till yoga och Japanska, till kroppstatueringar! Ja, en salig blandning helt enkelt xD.
 Jag är nog mest närvös för engelskan, jag menar i klassrummet i skolan kan du alltid ta till svenska om du inte får fram det du vill säga. Det kan du inte nu...ah hjälp, vi får se hur det går :P

Ha en underbar fortsatt sommar!

Elcykel med...stödhjul(?)

Publicerad 2011-07-11 21:21:47 i Allmänt,

P.g.a. mitt andra handikapp Hemiplegi (som innebär att jag är försvagad i höger sida av kroppen) har jag alltid cyklat på cyklar med tre hjul, därför är jag van vid att folk kommenterar min cykel väldigt ofta (eller stirrar storögt) och när jag var liten och var på semester var min cykel populärast på hela kampingen (bra sätt att skaffa kompisar, se till att ha en cool annorlunda cykel.) Även denna semester (som jag precis är hemkommen från) hade jag med min trehjuliga cykel (som dessutom på senare år utrustats med en elmotor, vilket väl inte gör den mindre cool eller?) och när jag kommer uppcyklandes från stranden utbrister en liten unge "WOW, vilka stora stödhjul hon har på sin cykel!" hahaha UNDERBART!

En annorlunda kostym kan göra dig till en annan person

Publicerad 2011-06-30 21:07:59 i Allmänt,

...eller den kan åtminstånde få mig att tro att du är någon annan.

Jag har nu haft feriepraktik med gatuteater i tre veckor, och det har varit hur kul som helst! Så tack till er alla för tre underbara veckor!
 Hur som helst så har jag nämnt innan att om någon byter kläder så blir det genast mycket svårare för mig att känna igen den personen, och inom teatern är detta väldigt påtagligt. Jag menar, om det är svårt att känna igen dig bara om du byter till andra "normala" kläder (vardagskläder) hur svårt blir det då inte att känna igen dig om du sätter på dig  teaterkläder som du aldrig skulle ha på dig i vanliga fall, som dessutom ofta är ganska lika de kostymerna som de andra har på sig ... jag märkte detta väldigt tydligt på feriepraktiken när många av killarna spelade fabriksarbetare och hade ungefär likadana tröjor, skor, byxor och förkläden på sig. Och alla tjejer hade liknande blusar och kjolar och dessutom hade hucklen så att jag inte såg deras hår. Är det någon gång jag varit beroende av att lyssna på röster så var det då!

Nu drar jag på en veckas solig (eller regnig?) semester med familjen, så vi får väl se när jag hinner blogga nästa gång!

Njut av sommaren tills vi hörs nästa gång!

Att fråga eller inte fråga

Publicerad 2011-06-18 23:03:18 i Allmänt,

Jag tänkte bara förklara lite hur jag tänker kring det här med att fråga om jag vill ha hjälp,
När ska man fråga och när ska man inte fråga?
"När"  kanske föresten inte är rätt ord att använda, för du får alltid fråga om jag vill ha hjälp. Det jag tycker är jobbigt är om folk tjatar! Alltså typ så här:
- Vill du ha hjälp Frida?
- Nej tack, jag klarar mig.
- Är det säkert, det kan vara lite knöligt på vissa ställen.
- Tack. Jag. Klarar. Mig.
- Men jag ska nog hjälpa dig nu, det kan komma många bilar här.
- JAG SÄGER TILL OM JAG VILL HA HJÄLP, OKEJ?

Jag tror ni fattar grejen...

Men att fråga EN gång om jag vill ha hjälp är helt okej, det tycker jag bara är bra om du gör. För även om jag säger att jag inte vill ha hjälp just då, så är din fråga en signal till mig om att du vill hjälpa mig och då behöver jag inte känna mig dum om jag ber om hjälp vid ett senare tillfälle. Nu är det inte så att jag kräver av dig att du alltid måste fråga om jag vill ha hjälp, självklart måste jag själv bli bättre på att våga be om hjälp och inse att det faktiskt inte är pinsamt också.

Det var nog allt för denna gång. Men innan jag säger tack, hej och godnatt så vill jag i vanlig ordning säga att var inte rädda för att fråga om det är något ni undrar över :) sen vill jag också tipsa om den här bloggen http://corinnesmamma.blogspot.com/ det är en mamma som bloggar om sin vardag med sin knappt tvååriga dotter som är gravt synskadad. Kanske hittar du något intressant där som jag har missat att skriva, eller om du tycker att det är intressant att läsa ur föräldrarperspektiv, hur som helst, ta en titt!

och till er som var med i Västerås, läs det som står längst ner i det här inlägget http://corinnesmamma.blogspot.com/2011/06/suddigt.html det är till er, ni är bäst!<3

Godnatt!

Att lära sig hitta

Publicerad 2011-06-18 10:33:27 i Allmänt,

Som jag skrev i något tidigare inlägg så har jag väldigt svårt att lära mig hitta på nya ställen, men jag har vissa knep, och här är de.

När jag var liten gick jag och mamma runt i byn där jag bor och letade efter olika kännetecken för att hitta till olika ställen, saker som "gå vänster vid det röda huset och sedan förbi den gula brevlådan" och liknande, så att det blev en liten ramsa eller checklista att pricka av i huvudet.
 Jag frågade mamma om hur det var när jag började dagis och hon sa att hon nog inte hade fått veta att jag hade bra minne och att man därför kunde sätta ord på sakerna jag gick förbi då. (Jag började på dagis när jag var fyra år.) Men något jag hade nytta av var att skolan som jag sedan började i låg i samma hus, så då hittade jag ju redan där och slapp ett nytt ställe med nya intryck den gången. 
 Men några år senare (när jag skulle börja femman) slog de ihop klasserna i vår skola med barnen som gick i skola i grannsamhället, och givetvis var det femmorna och sexorna som skulle gå i det andra samhället, så då fick jag, som ni förstår, byta skola i alla fall, två år tidigare än det var meningen. Detta innebar mycket ångest och många tårar för mig den sommaren, både p.g.a. nytt ställe och nya människor, men ibland ska man ha lite tur, och det hade vi, för eftersom vi kände en av lärarna på den nya skolan kunde vi (jag och mamma) åka dit några gånger på sommarlovet och hitta nya ramsor så att jag lärde mig hitta i den nya skolan.
 (Om du någon gång vill använda dig av detta knep eller ge det vidare till någon du känner, så måste jag bara säga att ledsagaren måste vara någon som den synskadade känner väl och som vet vad just hon/han tittar efter.)
 Samma sak gjorde vi om två år senare när jag skulle börja högstadiet och därför blev tvungen att åka in till Jönköping, fast då åkte vi dit på eftermiddagarna och inte på sommarlovet.
 Och så ... tre år senare gjorde vi om samma sak igen, på gymnasieskolan där jag går nu. Under min tid på gymnasiet har jag dock lärt mig att jag kan göra egna checklistor i mitt huvud, så nu har jag därför lärt mig att hitta till busstationen all by myself! Jag hittar även ner till stan nuförtiden, men jag har dock inte lärt mig vilken affär som ligger var, så jag föredrar att gå på a6 (köpcentret i Jönköping) istället, jag hittar inte helt där heller än, men om jag går vilse där så är jag ju åtminstånde under samma tak fortfarande.

Och på tal om a6 så måste jag berätta en grej som hände i höstas. Men innan jag börjar berätta det måste jag bara säga att jag alltid har handlat kläder tillsammans med mamma (om jag ens varit med) eftersom kläder är ännu en grej som är svårt att se, plus att klädaffärer är väldigt röriga, så det är svårt att hitta det man ska ha.
 I alla fall, i höstas så hade jag tagit bussen upp till a6 (ännu en grej jag lärt mig under gymnasiet) för att vänta på min pappa. Jag skulle på fest på kvällen och tänkte att jag kunde titta om jag hittade något att ha på mig (hade inte särskillt höga förhoppningar) så jag går in i en affär och börjar gå runt längs väggarna och vad tror ni hänger där om inte en skitsnygg klänning?! Jag hade dessutom velat ha en sådan klänning i några år, snacka om att jag var stolt över mig själv när jag gick ut från affären med en kasse innehållande min helt på egen hand nyinköpta klänning!

Dagens diss!

Publicerad 2011-06-17 22:50:48 i Allmänt,

Kom på en grej som jag bara måste ge tusen tummar ner för! Det är de där röriga tecknen som man måste skriva i på hemsidor ibland för att t.ex. få skapa ett konto eller skriva en kommentar (så att de vet att man inte är ett virus) de är VÄRDELÖSA och helt OMÖJLIGA att se! Visst, ibland finns det en knapp så att man kan lyssna och skriva de bokstäverna som man hör, men då är det en massa brus i bakgrunden så att man inte hör heller! VÄRDELÖST säger jag bara, VÄRDELÖST! Sorry för att ni fick stå ut med min vrede, men min förhoppning med detta var att ge er ännu ett konkret exempel på vad som är svårt för mig att se.

Förövrigt så har jag kommit på några saker att blogga om nu, så håll utkik de kommande dagarna så ska vi se vad jag kan få ihop :)

Feriepraktik & idétorka

Publicerad 2011-06-17 21:05:28 i Allmänt,

Sorry att jag inte har skrivit på ett tag. Anledningen är att jag har fått idétorka ... det är väl inte det att det finns något att berätta, snarare tvärtom att det finns för mycket och att jag inte vet vad ni vill veta. Så ge gärna förslag på vad jag ska blogga om så gör jag det :)

Jag har i alla fall fått sommarlov nu (eller ja, har haft det i en vecka^^) känns väldigt skönt och är precis färdig med första veckan på feriepraktiken (för er som inte vet det så har jag gatuteater) och den har gått smärtfritt förbi (eller tja ... första dagen kom jag hem med blodiga händer heh...) utan några större missöden, förutom ett litet missförstånd igår som kunde ha lett till att jag gick vilse i Huskvarna, men det är tur att det finns mobiltelefoner nuförtiden, vad skulle vi göra utan dem? :)

Som sagt, KOM MED FÖRSLAG PÅ VAD JAG SKA BERÄTTA OM!

Nu vet ni i alla fall att jag lever xD

So long!

Så här ser jag ... ungefär

Publicerad 2011-06-07 18:12:03 i Allmänt,

Här nedan kommer du att få se några bilder som förhoppningsvis skall hjälpa dig ytterligare att förstå lite hur jag ser...



Vad tror du bilden föreställer?



Jo, en apa!



Så här ser du ut för mig om vi sitter någonstans där det inte är så rörigt runt omkring



Samma bild i full skärpa, ganska stor skillnad va?



Men om du har gjort något med ditt hår är det mycket svårare att se vem det är



Samma bild...fast lite lättare att se...



Såhär ser jag på långt håll...



Såhär ser du...



Här ser du hur skolkorridoren ser ut för mig på vintern med alla svarta jackor...



Skillnad?



Så ser jag i en rörig miljö...



Genom dina ögon ser det ut såhär...



Kan du se ormen?



Där var den ju!

Kommentera gärna dina tankar när du ser detta :) intressant att höra!

Västerås

Publicerad 2011-06-07 16:07:39 i Allmänt,

Japp, som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag tillbringat helgen i Västerås på teaterfestival och det var FANTASTISKT! 
 Jag tror att jag även skrev i förra inlägget att jag inte hade med mig någon ledsagare. Så hur gick det då? Det gick toppenbra! Vad ska man egentligen ha en ledsagare till när man har så underbara och hjälpsamma vänner som jag? svar: INGENTING! Så vad var det de hjälpte mig med? tja, de bar mina väskor uppför trappan till rummet där vi skulle bo. De hjälpte mig att packa upp soväck och liggunderlag (jag fattade inte hur spännerna funkade xD.) De följde med mig dit jag inte hittade. De hjälpte mig att byta kostym under föreställningen, trots att de själva hade lika brottom, samt sminka och locka håret på mig innan:) (har säkert glömt ngt som de gjorde...)men det som betydde mest för mig var att varje dag när vi gick från huset där vi bodde till huset där teatrarna spelades (det tog ca 25 min att gå) så gick de alltid i min takt och frågade alltid om de gick för fort, och vissa dagar kom de till och med försent för att de lät mig gå i min egen takt. Om inte det är äckta vänskap så vet jag inte vad som är det! Tack så jättemycket för det!!!!!!<3

Idag frågade min klasskompis (som sett jättesuddiga bilder som min mamma och pappa hade fixat för att mina klasskompisar skulle få ett litet humm om min synskada) hur i hela världen jag kan hänga med i alla koreografier vi gör på teatern? Mitt svar på det (till alla er andra som kanske undrar) är att jag har absolut ingen aning! Det är ett stort mirakel även för mig!

Ska se om jag kanske kan ordna nya suddiga bilder och lägga upp åt er så ni får se:)

Men tills vi hörs igen...Kram på er!

Och till alla er som var med i Västerås, tack för en underbar helg! Kan inte sätta ord på vad ni betyder för mig!

När jag var liten

Publicerad 2011-05-31 19:14:32 i Allmänt,

Nu var det några dagar sedan sist...detta beror faktiskt inte på att jag har glömt bort att blogga (som jag förvarnade er om) utan att jag har levt i en underbar teatervärld de senaste dagarna och varit så fruktansvärt trött när jag kommit hem att jag helt enkelt inte orkat blogga.
 Hur som helst så tänkte jag i detta inlägg berätta lite om hur det var när jag var liten och vad som har förändrats med åren.

Under den första tiden efter min födsel märkte mina föräldrar inte av mina handikapp, eller de såg att jag flackade med blicken, men de trodde att det berodde på att jag helt enkelt inte lärt mig att fästa den än. Det var inte förrän jag började leka som de såg att jag inte greppade saker med min högerhand och att den var knuten hela tiden (jag har nämnligen ett handikapp som kallas Hemiplegi också, det innebär att min högra sida är svagare än den vänstra, tror inte att jag kommer att skriva så jättemycket om det, men man vet ju aldrig, men du får givetvis fråga om det också) så de bestämde sig för att kolla upp det och då fick de även veta att jag var synskadad. 
 I början, innan läkarna visste exakt hur gravt mitt handikap skulle bli var de inte säkra på om jag skulle kunna läsa eller ens gå.  Jag vet inte hur alla utredningar som sedan följde gick till, men jag vet att mamma och pappa fick hjälp av en kvinna som heter Aina. Hon hjälpte dem med tips på hjälpmedel som skulle hjälpa mig att lära mig att tolka det jag såg. De visade mig bilder på olika saker och sa att ”det här är en tallrik det här är en sked…” och så vidare. Och när vi var och handlade mat pekade mamma på olika saker och sa ”det här är en gurka, det här är en tomat…” ja, jag antar att ni fattar grejen xD
 Ni som någon gång har ätit med mig har antagligen märkt att denna träningen hjälpte, eftersom att jag inte äter på skeden med tallriken:P

Hoppas ni fått lära er någonting nytt även i detta inlägg! Fråga som vanligt o ni undrar något :)
 Tillslut vill jag bara säga att jag drar till Västerås på teaterfestival imorgon!:D så nu blir det rätt dött här i några dagar till!

Ha det gött tills vi hörs igen!

/Frida

på fritiden

Publicerad 2011-05-26 19:29:25 i Allmänt,

Jag har inte jättemycket anpassningar i mina aktiviteter på fritiden, men jag tänkte berätta lite om det iaf:)

Ridning
Jag rider inte regelbundet längre, bara när jag hinner, då rider jag på min egna häst som jag delar med mina kusiner, men när jag väl rider har jag egentligen inga hjälpmedel (förutom att jag aldrig rider ut ensam.) Fast när jag har ridit på ridskola har jag alltid ridit i ganska små grupper.
 Först red jag utanför Tenhult, då var vi bara två stycken i min grupp, jag och en tjej som var helt blind. Jag kommer inte ihåg så mycket hur allt funkade då, men jag kommer ihåg att vi red med en ledfyr i varje hörn av ridhuset. Det är små apparater som piper och på så sätt talar om vart hörnen i ridhuset finns. Jag kommer inte ihåg om jag tyckte att jag var hjälpt av dem eller om jag såg tillräckligt bra ändå, men det är ju bra att de finns iaf:)
 Senare började jag rida i ett litet stall inte långt ifrån där jag bor där en tjej hade startat en ridskola. Det var ingen handikappridskola eller så och där red jag precis som alla andra, fast eftersom ridklubben inte var stor så red vi i en väldigt liten grupp.
 Efter att jag ridit där i ett år lade den ridskolan ner och jag började på Jönköpings fältrittklubb. Det däremot är en väldigt stor ridskola, men där red jag i handikappgrupp, så jag märkte inte av det på lektionerna. I gruppen fanns ungdomar med olika funktionshinder och skillnaden mot en vanlig grupp var att vi tog det väldigt lugnt och inte lärde oss så jättemycket nya saker, utan vi red mest för att det var kul. Dock var det i den gruppen jag lärde mig galoppera. Dessvärre har jag åkt av endel gånger och därför blivit lite osäker när det gäller ridningen, sen har mitt intresse svalnat och därmed tar jag mig inte så mycket tid till stallet och hästarna längre. Därför har det tyvärr blivit att jag rider alldeles för sällan...

Läger
Jag åker på väldigt många olika läger (särskillt på sommaren), i år ska jag till exempel på ett i Italien :) Läger är nog den aktivitet där jag behöver mest hjälp, eftersom de ofta är på nya platser där jag inte känner igen mig och jag har svårt att lära mig hitta snabbt. Därför har jag alltid med mig ledsagare när jag åker på läger. Det är väldigt bra, annars skulle jag vara dödstrött när jag kom hem...eller tja, antagligen något ännu värre, för dödstrött är man ju redan efter en veckas läger, med eller utan synskada...

Musik
Musik är något jag sysslat med i stort sett sen jag öppnade munnen för första gången. Jag har alltid lyssnat mycket på musik, vilket jag tror har varit en stor hjälp för mig eftersom det har tränat upp mitt gehör, vilket är extra viktigt för mig eftersom jag inte kan läsa noter. Jag har aldrig (tyvärr) hittat ett musikinstrument som har funkat hundra för mig, faktiskt har jag inte hittat många som fungerat ens tio xD så det har alltid varit sången jag har satsat på. Något jag ångrar är dock att jag inte började ta sånglektioner innan jag började gymnasiet, (men det är en annan sak...) hur som helst så har jag sjungt mycket solo i kyrkan där jag bor, mycket tack vare min pappas kusin som har lyft fram mig och mina kusiner och gett oss tillfällen att sjunga ända sedan vi var små :) sen har jag varit med i några körer och varit på ett antal körläger, plus att jag nuförtiden är med och sjunger i ett underbart lovsångsband med massor av spelglädje och underbara människor! I alla de här sammanhangen har jag alltid lärt mig alla låtar på gehör, samt lärt mig alla texter utantill, undrar hur det ska gå framöver, alla säger ju att man får sämre minne ju äldre man blir...

Teater
Teatern är nog den aktiviteten jag sysslar mest med på fritiden, and I love it! På teatern försöker jag hänga med så gott jag kan på alla galenskaper. Det mesta går bra :) det har varit lite svårt någon gång när vi gjort övningar som gått ut på att titta varandra i ögonen, men det löser sig alltid för jag har så goa vänner som hjälper mig! Och ärligt talat, jag vet inte om det bara var för att jag visste vad övningen gick ut på, men när vi jobbade med att betrakta och betraktas så kunde jag riktigt känna hur tjejen jag jobbade med stirrade på mig, även om jag inte såg det...
 Jag försöker klara mig så mycket som möjligt själv på teatern (jag tycker det är viktigt eftersom det aldrig är samma sak att vara med kompisar med en vuxen i närheten) men när det börjar närma sig föreställning och vi börjar med genomdrag och kostymbyten brukar mamma få hoppa in och hjälpa till (det kan vara bra med tanke på att vissa ombyten är sjuuukt snabba...mamma kan även vara bra som sakletare då det ibland är näst intill omöjligt att hitta sina saker bakom scenen...man måste ha sett hur det ser ut för att helt förstå vad jag menar) i år ska jag dock försöka klara både att byta om och hålla koll på mina grejer utan mammas hjälp (det har inte gått jättebra hittills, särskillt inte det där med att hålla koll på sakerna...) och då ska vi dessutom åka till Västerås på teaterfestival nästa helg :O. Till er som ska med vill jag bara säga att ni får gärna fråga om jag vill ha hjälp, jag är nämnligen inte så bra på att be om hjälp...antar att jag vill verka så "normal" som möjligt och samtidigt vill jag inte att andra ska känna att jag tränger mig på...innerst inne så vet jag att de inte tänker så, men att be om hjälp är något jag alltid haft svårt för och får fortsätta kämpa med...

Tänker avsluta med samma sak som jag gjort tidigare...FRÅGA OM NI UNDRAR NÅGOT!

Kram på er! //Frida

i skolan

Publicerad 2011-05-25 17:28:18 i Allmänt,

I skolan har jag en assistent samt olika hjälpmedel som ska underlätta för mig.
 Mitt största hjälpmedel är min dator. En helt vanlig laptop med ganska stor skärm, man kan även sätta laptopen i en dockningsstation som är kopplad till en större skärm som står i ett av mina klassrum. På min dator har jag ett program som förstorar allt och i det finns även min talsyntes. Det är en dataröst som kan läsa upp saker för mig om jag vill. Ibland har den dock väldigt roliga betoningar (jag och en klasskompis på högstadiet satt och skrattade åt den nästan varenda kemilektion) men förutom det så är den inte alltför rolig att lyssna på och det har hänt att jag har somnat när jag har pluggat till prov med hjälp av den xD.
 Jag har också ett annat program på min dator som innehåller alla mina läroböcker. Detta program går dock inte att skriva i, så om jag vill skriva något i boken måste jag kopiera in sidorna i word, men det fungerar bra...nu förtiden iaf, det var lite värre förr när man bara kunde kopiera åtta rader i taget...
 Ett annat hjälpmedel jag har är en avståndskamera som går att koppla till datorn, fast den använder jag inte så mycket på gymnasiet eftersom lärarna inte skriver lika mycket på tavlan. Med kameran kan jag zooma in och ut bilden, frysa bilden om lärarna skulle börja sudda innan jag skrivit klart, samt ta kort (ännu en grej vi hade väldigt roligt med på högstadiet...)

Andra anpassningar som gjorts i olika ämnen är t.ex. att jag inte har idrott med klassen, eftersom de flesta sporter (särskillt med bollar) är en mardröm om man är synskadad, men den största anpassningen är nog ändå att jag inte sysslar alls lika mycket med noter som de andra, noter är väldigt svåra att se. Jag kan se vad det är för noter om jag tittar i min egen takt och tar det lugnt, men att följa en notbild och sjunga eller spela samtidigt är helt omöjligt för mig. Därför jobbar jag mest med gehör på musiklektionerna. Min sånglärare brukar t.ex.spela in min sångläxa på ett fickminne som jag har, så får jag öva till det istället för att spela själv.

Förflyttningarna mellan lektionerna går jättebra nu när jag har lärt mig att hitta på skolan, men jag tänkte härom dagen på att jag fortfarande gärna går lite bakom mina kompisar, det är annars ett knep jag har när jag är på ett nytt ställe, men att jag fortfarande gör det (speciellt på väg ut från matsalen) tror jag beror på att nio av tio gånger när vi går ut ur matsalen så fastnar mina kompisar på vägen för att de ser någon de känner, och då är det skönt att gå bakom så att jag ser var de tar vägen, plus att om det är någon som jag också känner så vill ju jag heja också och om jag går själv misar jag i regel alltid det, eftersom jag har svårt att känna igen ansikten. Så om du ser mig någonstans (behöver inte vara i skolan) där det är mycket folk. KOM FRAM OCH SÄG HEJ!:)

Tja, nu vet du lite hur min vardag i skolan funkar och jag säger som tidigare, fråga om du undrar över något som jag inte har skrivit! Många av mina vardagssituationer är så självklara för mig att jag inte ens tänker på vad jag gör och inte gör, därför kan det hända att jag har glömt att skriva något :)

//Frida

innan skolstart (gymnasiet)

Publicerad 2011-05-24 17:33:23 i Allmänt,

Precis som du (gör/har gjort) så går jag i skolan, närmare bestämt andra året på estetiska programet musikinriktning, och i detta inlägget tänkte jag berätta mest om vad jag gjorde innan jag började gymnasiet för att underlätta min skolgång. Jag går inget specialutformat program (dvs att jag inte har tagit bort någon kurs från kursplanen för mitt program.) Dock har jag planerat att göra mitt gymnasie på fyra år istället för tre, detta innebär att jag flyttar vissa kurser till mitt fjärde år så att jag får ett luftigare schema. Detta är inget jag ångrar att jag bestämt mig för att göra, och jag kan verkligen rekommendera det till dig som har någon svårighet i skolan :) det enda som gjorde att jag tvekade i början var att jag kände att jag ville ta studenten med mina klasskamrater och det får jag också, så det är ju bra:P

När jag började  fundera på vad jag skulle välja till gymnasiet så funderade jag inte alls på estet musik, eftersom det handlar så mycket om noter och det visste jag sedan tidigare att det inte funkar med min syn, men sedan insåg jag att det faktiskt var musik jag ville gå och då tog jag kontat med studie och yrkesvägledaren på gymnasieskolan, så vi ordnade några möten med både lärare, mina föräldrar, rektor och SYV där vi pratade om olika lösningar på hur man skulle kunna anpassa utbildningen för mig - det är inte så att vi kom fram till alla lösningar på de möterna och jag försöker hela tiden ha en bra dialog med lärarna så att vi kan lösa olika uppgifter så att de passar mig.

När tiden väl var inne för mig att börja på gymnasiet så åkte min mamma till skolan och pratade med mina blivande lärare (av egen erfarenhet kan jag säga att just informationen till lärarna är väldigt viktig.)
 Senare kom även både hon och pappa och pratade med min klass. Då kanske du undrar varför jag inte pratade med dem själv? Det var helt enkelt så att jag på högstadiet upptäckte att det är fruktansvärt jobbigt att stå inför en grupp människor som man inte känner, men som man ska umgås med i tre år och berätta om något i ditt liv som du måste kämpa med varje dag och inte ha en aning om vad de tänker om det, (inte blir det bättre när man inte kan tolka blickarna.) Jag tyckte det var jobbigt nog att sitta vid bänken i klassrummet på gymnasiet och veta att alla hade tusen tankar och frågor i sina huvuden som alla handlade om mig. Därför valde jag att låta mina föräldrar berätta, och det är ännu ett beslut som jag inte ångrar.

Innan jag avslutar detta inlägget vill jag bara säga att bara för att jag tyckte det var skitjobbigt att berätta för min klass om min synskada så vill jag inte att du ska bli avskräckt från att fråga om du undrar något! Det är en helt annan sak när någon frågar än när jag måste berätta, för om någon frågar så är ju det ett bevis på att han/hon är intresserad och då tycker jag bara att det är kul!

Sådär, det var lite om hur jag gjorde innan och precis i början av gymnasiet för att få tre underbara år! Kommer skriva ett inlägg ikväll eller imorgon om hur själva vardagen i skolan fungerar.

Ha de bra :)

//Frida

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela