Som jag skrev i något tidigare inlägg så har jag väldigt svårt att lära mig hitta på nya ställen, men jag har vissa knep, och här är de.

När jag var liten gick jag och mamma runt i byn där jag bor och letade efter olika kännetecken för att hitta till olika ställen, saker som "gå vänster vid det röda huset och sedan förbi den gula brevlådan" och liknande, så att det blev en liten ramsa eller checklista att pricka av i huvudet.
 Jag frågade mamma om hur det var när jag började dagis och hon sa att hon nog inte hade fått veta att jag hade bra minne och att man därför kunde sätta ord på sakerna jag gick förbi då. (Jag började på dagis när jag var fyra år.) Men något jag hade nytta av var att skolan som jag sedan började i låg i samma hus, så då hittade jag ju redan där och slapp ett nytt ställe med nya intryck den gången. 
 Men några år senare (när jag skulle börja femman) slog de ihop klasserna i vår skola med barnen som gick i skola i grannsamhället, och givetvis var det femmorna och sexorna som skulle gå i det andra samhället, så då fick jag, som ni förstår, byta skola i alla fall, två år tidigare än det var meningen. Detta innebar mycket ångest och många tårar för mig den sommaren, både p.g.a. nytt ställe och nya människor, men ibland ska man ha lite tur, och det hade vi, för eftersom vi kände en av lärarna på den nya skolan kunde vi (jag och mamma) åka dit några gånger på sommarlovet och hitta nya ramsor så att jag lärde mig hitta i den nya skolan.
 (Om du någon gång vill använda dig av detta knep eller ge det vidare till någon du känner, så måste jag bara säga att ledsagaren måste vara någon som den synskadade känner väl och som vet vad just hon/han tittar efter.)
 Samma sak gjorde vi om två år senare när jag skulle börja högstadiet och därför blev tvungen att åka in till Jönköping, fast då åkte vi dit på eftermiddagarna och inte på sommarlovet.
 Och så ... tre år senare gjorde vi om samma sak igen, på gymnasieskolan där jag går nu. Under min tid på gymnasiet har jag dock lärt mig att jag kan göra egna checklistor i mitt huvud, så nu har jag därför lärt mig att hitta till busstationen all by myself! Jag hittar även ner till stan nuförtiden, men jag har dock inte lärt mig vilken affär som ligger var, så jag föredrar att gå på a6 (köpcentret i Jönköping) istället, jag hittar inte helt där heller än, men om jag går vilse där så är jag ju åtminstånde under samma tak fortfarande.

Och på tal om a6 så måste jag berätta en grej som hände i höstas. Men innan jag börjar berätta det måste jag bara säga att jag alltid har handlat kläder tillsammans med mamma (om jag ens varit med) eftersom kläder är ännu en grej som är svårt att se, plus att klädaffärer är väldigt röriga, så det är svårt att hitta det man ska ha.
 I alla fall, i höstas så hade jag tagit bussen upp till a6 (ännu en grej jag lärt mig under gymnasiet) för att vänta på min pappa. Jag skulle på fest på kvällen och tänkte att jag kunde titta om jag hittade något att ha på mig (hade inte särskillt höga förhoppningar) så jag går in i en affär och börjar gå runt längs väggarna och vad tror ni hänger där om inte en skitsnygg klänning?! Jag hade dessutom velat ha en sådan klänning i några år, snacka om att jag var stolt över mig själv när jag gick ut från affären med en kasse innehållande min helt på egen hand nyinköpta klänning!